The Job Experience...Medium Stress
Hmm...thinking thinking...bila nak cite pasal keje ni mcm susah plak nak karang.
When I came here, it was the most busiest time ever in my company that I had ever experienced.
I can described it like a disaster because there were so many problems that keeps on appearing one after another.
Mula2, tak bnyk sgt keje programming yg dibuat. Masa mula2 tu bnyk buat keje2 operator je sbb tak mng tgn nak siapkan. Bnyk sgt problm jadi, kdg2 kena buat semula kerja2 burn software semula. Mmg rasa hura hara masa tu. Dah la tak fhm, semua org muka risau gile2.
Ingat lagi, masa awal2 tu kerja burn software utk Shisou city punya reciever, total dlm 6k unit.
Sekotak ada 20 buah...tiap2 hari burn tu aje lah. Pastu angkat kotak2 tu. Fuh, mmg keje keras betul. Sakit tgn, pinggang toksah cakap lah.
Sambil2 tu perhatikan operator2 buat keje skru dan solder. Perghhh, mantappp!!!
Lama2 saya pun terjebak sama dgn keje2 solder dan skru2 ni. Skru guna electric screwdriver, kebas tgnnnn memula tu. Hahahaha...
Part solder tu plng ngeri, last main solder2 ni masa PMR. Hahaha...pastu tak prnh dah tgk.
Mula2 nak solder kaki LED je tapi ketar jari siap sejuk lagi. Takutt...
Skrg, Alhamdulillah...boleh la dah pndai la juge.
Walaupun buat keje2 mcm tu je, tp tiap2 hari balik hmpir tgh mlm. Ngam-ngam utk naik last train balik rumah. Sampai rumah everyday pukul 12.30AM. Masa tu baru nak mandi, nak makan semua.
Pastu tido,...takde entertainment sgt pun masa tu. Letih gile2.
Dah la sejuk...masa tu first time rasa sejuk tu tak dpt thn. Ada sekali tu kaki jadi biru dua2 dr lutut ke jari. Punya takut, gi blik air bg kena air pns br ok. Tapi jari kaki kanan rasa kebas selama beberapa bulan x baik2.
Then, Sabtu dan Ahad pun kena standby dtg keje juga. Nak siapkan product before dateline.
Ada sekali tu, dtg Sabtu untuk siapkan sikit je lagi pastu nak hntr. Baru je dtg, kawan saya yg nama Sasaki tu tgk saya dgn muka yg serius. Terus saya tanya , kenapa ni?
Dia cakap, kita ada masalah besar, sgt besar. Ada masalah dlm source code, ada bug.
Yg dah siap ribu2 ni kena disassemble semula dan rewrite semula source code baru.
Masa tu speechless...kitorang dah siapkan 4000 lebih before that. Delivery date esoknye.
Masa tu yg buat programming source code tu member dan vendor kat Msia. Member tgh sakit teruk masa tu and tak dtg opis dah bnyk hari. So dia buat dr rumah, hntr kat saya, saya check kat opis. If still ada problem, skype la dan tunggu smpi siap. In the meantime, yg lain2 buka semua skru radio yg dah psg tu. Actually, semua org2 marketing, HR turun pdng masa tu utk tlng siapkan semua tu. The spirit was unbelievable. Tiada org yg jerit2 marah. Semua tolong menolong for the sake of the company.
Finally, the source code was done and confirmed OK. Masa tengah testing unit yg keberapa ribu ntah..dah malam dah masa tu...tetiba nampak Sasaki san menangis teresak2. Dia ckp itu the worst company kitorang pernah lalu. Rasa sedih gak...If tak dpt hntr esok, hbs lah customer akan reject the whole tu. Siap boleh kena penalty lagi. Seriuosly, it was very frightening.
But, all that taught me to be where I am now. I can say, I was zero when I came into this company. But, I've grown now. Maybe not 100% yet...Still a lot to learn.
xperience yg ini for me, I categorized it as a medium stress.
Hahahaha..sbb ada lg yg lebih high level after this.
Ni baru intro je...hhehehehe :)

Suke dgn background blog nih.. Ceria...
ReplyDeletefrom zero to hero ... ehh ... HEROin la ... :)
ReplyDeleteKak Ieda, gmbr tu ke? hihi...tu masa autumn hari tu. Saya suka sgt lah autumn.
ReplyDeletehehe...jgn heroin udah le